Min mobil snart på väg till någon i 3:e världen...som min leverantör själv säger

Min mobil, som jag haft sedan september -06, håller på att ta sina sista "andetag" och lever sitt egna liv. Jag har spenderat många timmar nu emailat foton från den och skrivit ner alla!! nummer som man samlat på sig. Den är mycket opålitlig och ringer bara ibland, visar inte missade nummer och stänger av- och sätter på sig alldeles oväntat, mitt i ett samtal, ofta och gärna.........så jag planerar att ta tillbaka den då det är olagligt att slänga en mobil och dess batteri naturligtvis.

Sist jag tog tillbaka en telefon som också gick sönder, så sakterliga i samband med användande, då talade killen, som jobbar för min leverantör, om att de fixar till telefonen och sedan skickar den till 3:e världen om det är en utgående modell. Så de lovar att de rensar ut all personlig information, men innan dess så flyttar de över nummer till den nya telefonen. Kanonsmidigt!

MEN, när jag klev ut därifrån den dagen, med min nya fina telefon, fanns bara 4 nummer kvar i telefonboken. De nummer som var kvar var, mitt hemnummer, företagets telefonnummer, Ps nummer och Js nummer. Hmmmm...jo då de numren har jag redan programmat in mitt närminne,tack ändå. Så jag tappade med andra ord varenda nummer jag då hade samlat på mig i lite mer än 1 år. Jag törs knappast göra om det så här har jag nu suttit och skrivit ner varenda nummer jag samlat på mig, den här gången under 1½ år. Det blev en lång lista med nummer att skriva ner...............................



Nu ska jag tyvärr inte byta telefon riktigt ännu. För att få en likvärdig telefon idag vill de har över $200, en telefon som de för nya kontrakthavare ger ut för $20. Så om jag väntar några månader till så kan jag då få byta upp mig enligt vårt kontrakt till en lite mer överkomlig summa. Så jag får leva med en opålitlig telefon ett tag till och ursäkta mig till alla som ringer mig. Men...dör den helt så har jag inget av värde på den i alla fall, bara vänner och andra som undrar varför jag inte svarar.

Missade show-n-tell i fredags, jag var upptagen med planering inför lördagen...

Vilken tur att jag hade vatten i massor i min blogg för det fick vara substitut för fredagens show-n-tell. Jag hade så mycket att göra inför vårt första årsmöte på lördagen så dator var enbart en e-mailsmottagare mycket av förra veckan, men framför allt mot slutet. Det var dags att samla så många medlemmar av våra ca.60 medlemmar på en och samma plats för att rösta in vår första och nya styrelse för SWEA Tampa Bay. Det var lunch planerad, dagordning i ordning, inbjudningar utskickade och rsvp med påminnelse mottagna. Det var mycket styr och ställ men vi lyckades sköta allt med lugn och sans. En kanske ganska tråkig form av möte med dagordning, val och byråkrati lättades upp med buller och bång när en gammal folkkär ikon från Sverige klev in med rosor i hand för att tilldela oss i nya styrelsen. Det var så delar av medlemmarna ropade högt när de såg vem som klev in. Roligt var det och se om ni kan se vem det var....

Han ledde oss i SWEA sången och vi sjöng för full hals och med mycket glädje. Vi skojade lite senare om att vi skulle göra en version av SWEA sången av en Uggla låt. Den vi har idag är jättefin så det är inte det, bara att tydligt är vår generationsskillnad och många känner inte till "Flickorna i Småland" som den sång vi använder idag är skriven till. Men den är inte svår så har man bara någon som tar ton så går det bra att sjunga den också:)

Sweor i form av Baby-boomers, Gen.X och Gen.Y

Äkta "svenska" räk- och laxmackor

2008 SWEA Tampa Bays styrelse

min söta O-klubba med fjäril och vackra blå-gula blommor

TACK:)

För fler bilder och andra Sweors bloggar om den här dagen gå till Nina- Tampa och Anette-Clearwater , och inte minst vår egen hemsida www.swea.org/tampabay där kan ni se och läsa mycket om allt som rör vår organisation. Nu vet jag vad jag gör de närmaste åren.......:)

Oväder och ensamma hemma....

Sent igår så satte ovädret igång här i riktig floridiansk stil. Nu när man är igång och bloggar så tänkte jag dela med mig av vad som är vardag i tropikerna. Ska man ha varmt och skönt året om så får man ta den höga fuktigheten, störtregn och blixtar och dunder. Från ena dagen till den andra ändrades temperaturen från runt 10+ till 30+, lite överdrivet men ändå inte. Då sa det så småningom bang, boom och öppen himmel. Det är inte något speciellt med det förrutom att det ofta blir tornados så här års av sådant väder. Nu lovade de att så skulle det inte bli och det blev det heller inte. Tur både för dom och för oss... så här kan det alltså vara här i Florida när det regnar i januari.

Lutz är var jag befann mig, och så här såg det ut utanför min framdörr, drip, drop-drip,drop

En eftermiddag i byråkratins tunga hjul, trots att man är långt ifrån Sverige

Idag så bar det iväg till Drivers License Agency, tid var beställd och sonens man var kammad. Vi kom dit i god tid men ändå inte för tidigt. I instruktionerna stod det att man inte fick vara där mer än 15 min tidigare än sin tid. Vi var där ganska så precis 15 min innan. Först fick vi veta att tester som gjorts i skolan inte gällde, utan man var tvungen att testa om på plats. Tjänstemännen som arbetade där pratade med varandra inför oss om att "det borde ha skickats ut ett meddelande om det", "vad ska folk säga som kommer hit", "vem ska meddela skolorna" osv. Det visade sig för P att det var inte så dumt att ha testat en gång innan och göra det igen, han klarade det bra och tyckte det var enkelt. Om man inte klarade det så fick man en bok, tillsägelse att gå hem och studera, och $5.oo i böter. Det var en tjej där som fick precis de tillsägelserna. P verkade surfa genom det hela utan problem, ända tills.......................................................................... vi satt och väntade på att nästa person skulle kalla på oss och ge P sitt learners permit. Han kom på att de inte testat hans syn, inget fel på den som tur är, men tänk om??? Vi såg en efter annan bli kallad för att få sitt kort, hörde deras kommentarer om hur illa fotot blivit, knasig namnteckning.... Typiska körkortskommentar! För Ps del så heter han R på sitt körkort p.g.a av sitt grönkort. Vi med våra 3 namn och misstaget att inte sätta P och i mitt fall Malin först av de tre...nope vi heter båda något annat när det kommer till viktiga papper. I alla fall så satt vi där och jag sa till Petter att min intuition, den man ska lyssna på, säger att de har glömt bort dig eller tappat bort dig. Det var nära stängningsdags och personal började gå hem. När vi väntat i ca 30 min så gick jag fram till en dam där och frågade om vi inte blivit bortglömda. Hon såg själv ut som ett frågetecken men de tog snart hand om oss och det bevisade min teori. P fick en temporär license i form av ett A-4 papper med svart text på, som han själv uttryckte det, och en adjö-tack-för-idag-line med att din hardcopy kommer med posten. Så var det med det och P var besviken efter sin första dust med byråkratin som vi lever med både här och hemma i Sverige. Han är besviken för att många av hans klasskamrater var där och fick sina kort och kommer förstås att glassa med dem imorgon, medans han själv får vänta på sitt. Hur länge? Det vet bara Drivers License Agency............

Förresten, J- maken, vandrade ut här idag utan många ord och lämnade stan. Vart vet bara han, hur länge vet bara han, så är det att leva i den här byråkratiska, odemokratiska instutitionen som kallas mitt äktenskap. Så soffan som annars är belägrad av en liggande J är tom, fjärrkontroellerna som är Js egendom ligger ensamma kvar.........

Bygger hemsida åt min BFF

Idag när det varit helgdag och allt här i USA så har jag mest varit hemma. Jag har börjat jobba på en hemsida åt min BFF som sitter hemma i sverige och jobbar på sitt alldeles egna företag. Det är jätteroligt och jag vet att hon är skicklig, kunnig och framgångsrik inom hennes profession. Nu är bara första sidan klar men jag ska jobba mera på det. T.o.m första sidan är bara en provisorisk start. Vi får se vad det blir när jag en dag anser mig klar, vilket man nog aldrig gör när det kommer till hemsidor.

Igår var vi i skolan som sig bör på Söndageftermiddagar. Det är jätteroligt nu i våra nya lokaler och vi lär oss svenskheter i en rasande fart. Vi växer sakta men säkert och hoppas många fler hittar till oss. Därför blev jag glad när jag såg att en av februari månads EFIT dagar var en söndag och därmed en skoldag. Då kunde jag fota för fullt och visa er som läser min blogg hur det är när vi är i skolan. Men ack och oj, den söndagen är vi inte i skolan för dagen efter är Presidents Day och lik den här dagen, Martin Luther King day, så är barnen ledig från den amerikanska skolan. Så då har vi ingen svenska skolan heller, vi hade det den här gången för annars hade vi precis kommit tillbaka förra söndagen för att vara hemma nästa. Det går ju inte när man är i "learning mood".

När jag inte satt inomhus idag och byggde hemsida och annat husmorsgöra så var jag uppe i bollparken med mina lurviga sambos. Vi skjutsade P till en kompis som utlyst Guitar Hero3 fest idag. Det är så roligt att komma upp till parken, vi är i slutet av parken där det är ett litet gran/tall område, det är alltid någon anna fyrbent eller tvåbent ute och rör på sig där. Idag så fick Darcy, rottisen, syn på en häst på andra sidan gatan som gick och betade bland apelsinträden. Han la sig ner i spanarposition, han ser så rolig ut och han följer hästens minsta rörelse. Tills slut kom hästen fram och tittade på oss, orädd och nyfiken. Då blir Darcy nervös och kom till mig och gömde sig. Jag tog lite foton med telefonen......

Buddy var mest sugen på att fortsätta att leka med bollen medans Darcy satt, låg, stod medans han konveserade med sin vän vita hästen:) Senare ikväll så var det dags att se Ondskan, ett projekt för P som han gör i sina distansstudier för Sofia Distans. Till filmen ville han ha något att mumsa på, så vi satt och funderade ett tag. Han var chokladsugen och ville åka och köpa den belgiska chokladen i affären, de där som är formade efter snäckor. Men så kom vi på........

P och jag hittade den här i vårt sökande efter Kladdkakerecept, mycket roligt tyckte vi och fick skratta en stund. Det förlängde livet lite och jag är mäkta imponerad av filmvalet av dessa unga regissörer. Med tanke på vad för filmer som ofta kommer från vår Y-generation idag. Generalisering, I know:(

Kladdkaka kan vi göra, Swedish sticky chocolate cake, så dags att inspektera skafferiet om vi hade alla ingridienser. Men vi saknade en ganska viktig del, flour-mjöl. Så in i bilen mot affären, den närmsta vi har är Winn-Dixie. Jag gick runt, runt, runt, runt och lite mera runt, runt och så runt i den affären kliandes i huvudet. Var i hela friden fanns det mjöl?

Vi fick köpa en Betty Crocker extra fudgy browniemix, enkelt och bra, men inte är det något Swedish sticky chocolate cake över den. Men vi fick vårt sötsug tillgodosett och sedan såg vi filmen som jag egentligen inte vill se någon mer gång. Nu är nästan alla brownies uppätna och filmen slut. Imorgon är det skola igen och vardagen tar vid igen. Imorgoneftermiddag ska vi till körkortsstället och P ska få sitt "learners permit".Brrrooooommmmm!

EFIT- sent om sider men här är den

10.05 pratat i telefon och läser e-post,

sovmorron idag

11.05Packar Ps gitarr, skjutsa musikutrustning

àla mama-roadie göra jag varje helg... 12.05Ute på promenad och ser grannens söta

brevlåda, jag vet en tjej hemma i Sverige som

skulle vilja ha en sån....

13.05Tillbaka från promenaden och där står
grannensglassbil, den suktar P efter om han
fick välja,näst efter 350z. Men man kan väl
inte köra runt i en glassbil?
14.05Planerar inför årsmötet, det gör jag visst
varenda dag verkar det som, men så är det
när det är viktiga grejer på "G".
15.05 Hämta posten....
16.05 En mulen dag passar den här filmen bra..

kan se den hur många gånger som helst fick sluta

hastigt då oväder drog in, då stänger vi av vår

kära ägodel-datorn

17.05 Det börjar regna och de varnar för

tornado,det är ju nästan samma väder som

hemma i Sverige....

18.05 Det regnar fortfarande men inte lika hårt

19.05 Diskat och klart....

20.05 "jag längtar ut igen"

21.05 P är hemma igen och skriver klart breven

till brevvänner på en skola i Lidköping, Sverige

22.05 Nåt händer och jag kan inte lägga ut mina

EFIT bilder och sen sussa...så nu är det mitt i natten

och här är min dag...god natt:)

show-n-tell- mitt skrivbord

Mitt skrivbord är välanvänt. Där börjar jag varje dag numera. Kan inte påstå att jag gör så om jag jobbar, men numera jobbar jag hemifrån och ideellt så då blir det morronkaffe här, lunch och fika, men inte middagen tack och lov. Så imorse då satt jag här och gjorde klart diverse jobb för skolan och för kommande SWEA årsmöte.

Skrivbord före

Jag numrerade och katalogiserade böcker till vårt bibliotek som vi har i skolan. Vi fick en generös mängd böcker och material från vår syster-skola i Fort Lauderdale och vi har dem i ett s.k lärarbibliotek. Men sen städade jag av skrivbordet och började baka en sockerkaka och köttfärslimpa, sen ska golven städas och hundarna badas....så dagen är bokad åt hemmafrusplikter. Så här lagom till helgen....TGF

skrivbord efter

Imorse när jag och hundarna var i bollparken och njöt av den svala morgonen så möttes vi av herr och fru Big bird. Jag fick lämna voffsingarna i bilen för de inte skulle skrämma dem. Men det räckte med att jag gick ur bilen så började de sakta gå därifrån och plötsligt flög de iväg. Stora fåglar, flyttfåglar antar jag, för jag kan inte hitta en bild på dem under sökordet Florida birds. Någon som vet??? De har kanske flygit ner hit från Canadatrakten.........

vad heter herr och fru långskank?

Köra bil när man är 16 och in i armen när man är 18....

Här sitter jag och funderar så det ömmar i hjärncellerna. Nu, i andra terminen av 9an, så tar P drivers ED. Det innebär att han ska lära sig köra bil. Han är inne på sitt 16:e år så lagom till han fyller 16 kan han köra sig själv till skolan.....oohhh myy gooossshhh!! säger jag.

Inte för att jag inte tror han kan köra, men vem som helst som kört i Tampa-trafiken vet vad jag menar. Här är det dagliga nyheter om trafikolyckor och ständig updatering på radion under morgon och eftermiddagstrafik. Bärgningsbilar är utstationerade utmed vägar som det räknas kallt med att en olycka ska hända. När vi var med om en olycka sommaren 2001 så var bärgningsbilen på plats innan vi ens förstod vad som hänt. Polis och ambulans däremot tog sin lilla tid ca 15-20 min. Vi var inte allvarlig skadade, tack och lov, men det var en intressant upplevelse och jag lärde mig att det var så att de sitter på utstationerade platser- bärgningsbilarna i Tampa ( i alla fall ). Och det ska junior ut i.......som knappt når över ratten känns det som. Jag vet, det var inte rätt..men ni förstår kanske vad jag känner?

Första veckan fick P ta en test på lagar och trafikmärken, den här veckan en drug-and alcohol awareness test. Han klarade testerna och får nu ansöka om sitt "learners permit". Det är i det steget vi nu står. Det ska bli en intressant resa det här, framförallt den första dagen jag ska sitta bredvid och vara cool. Jag återkommer till det.

P pratade om hur konstigt det är att han får köra här som 16 åring, men om han åker hem till Sverige så måste han vänta två år till. Jag är helt och hållet pro-Sverige och 18 år, förstås. Men vi bor inte i Sverige och jag har bestämt att utbildning i bilkörning är mycket bättre än att inte ta den, och bara hoppa in i en bil med "off you go". När jag tog mitt körkort här körde jag runt på en parkeringplats i ca 10 min, knappt det, sen tack och adjö. Visst förstår jag att de visste jag kört förrut, men se jag tror det är lite av samma parkeringsplatsfilosofi fast bakom skolan som min son är på väg att erfara. Men bättre det i en hel termin än i 10 min.....

Sonen drömmer om det här..............

här hittar ni den här

Hoppas på det här................................

här hittar ni den här

Får nog vara glad om han kan låna den här ibland.........

dec 2005, och den hittar ni hos mig

Sedan uppdagades det, för mig igår när jag stod på posten, att P måste registrera sig inom det militära när han fyller 18 år annars står han inför både böter och fängelse. Jag fick med det en tankeställare, jag trodde nämligen en tid att han som icke-amerikansk medborgare inte behövde registrera sig. Jag lärde mig att även, att det räcker med Greencard så kan man ansluta sig till armèn. Det är om man har det som sitt mål och intresse förstås. Men jag läste alldeles tvärtom och det gällde vem som helst, oavsett status i det här landet. De t.o.m lockar med att om du registrerar dig så kan din status påskyndas. Nu är det kanske inte annorlunda mot vad som händer hemma i Sverige med en 18-åring. Det får jag ta reda på.......

Man registrerar sig för att vara tillgänglig för det militära om landet behöver. Så de försäkrar en om att det inte har kallats in någon ofrivillig sedan Vietnam. Vi får se vad som händer...några år kvar tills dess. Men nu måste jag forska i om han måste göra samma sak i Sverige- double duty? Sverige som inte varit i krig de senaste 200 åren, eller USA som ..........ja ni vet . Ska P gå i skolan i Sverige så slipper han det kanske.....yet again time will tell

Inget är så fascinerande som livet, gamla minnen vaknar till liv.....

Det är tydligt att för mig har den här bloggen har en mening och skapat ytteligare kontakter i mitt liv, ett par nära också. Inte direkta"nätvänner", om jag får kalla det så, även om de alla hade hjälp av nätet att komma min väg. De kom min väg i form av riktig familjekvalitet, långväga men ändå nära. Bara på en vecka har jag fått reda på mer än jag fått på 10 år! Det är inte någon att skylla för det, bara att var sak har sin tid och att det inte alltid är så att man är öppen för att se det man i nutid väljer att se och ta till sig. Så om jag avslutar min "deep, deep" konversation och visar ett par fina bilder som kommit min väg inom 24h..

4 generationer

Jag är upptagen med mina blå-gula antaganden

Tiden går fort ibland. Det är så när man har roligt heter det visst. Jag har varit upptagen med en hel del vad gäller Svenska skolan i Tampa Bay, vi startade upp igen i Söndags, och SWEA Tampa Bay. Vi ska ha ett första årsmöte och välja en styrelse som ska sitta i olika längde, 1 och o 2 år med möjlighet till omval. Så förra veckan skickade jag ut inbjudan till våra medlemmar.

Så ser högen ut när man korresponderar med 54 (53) medlemmar

Jag var på kurs en dag förra veckan. Lärde mig mycket on non-profit organisationer och hur man gör organisationen framgångsrik. Jag lärde mig hur man minimerar sin e-mail och hur man gör bäst i att lyssna till sin intuation så blir allt så bra som det är menat att bli. Jag lärde mig det bästa e-mailtricket för mig. Man kan i en subject-rad skriva hela sitt meddelande och för att visa att det är ett tomt mail och inte behöver öppnas så skriver man sitt meddelande och avslutar med- EOM vilket betyder End Of Message. Vilken kanongrej, tycker jag! Nu måste jag bara lära alla Sweor och andra som får många mail av mig att veta vad EOM är. Jag har aldrig hört om det förrut. Fler akronymer (om det heter det på svenska) fick jag lära mig.

EOM- räddaren i min e-postvärld.....

I söndags så började Svenska skolans vårtermin och vi har flyttat in i nya lokaler, en riktig skola. Jag håller i klassen 5-9 och handleder Sofia D. elever. Det är hur kul som helst och jag ser fram emot den här terminen. Vi har lite kul i vår planering men nu börjar vi med att lära känna våra lokaler och prata om svenskheter som väder,vind och årstider. Årstider har vi inga här i Florida och är något som de flesta svenskar som bor här säger att de saknar, mer än att de saknar Sverige i helhet. P, sonen, är Sofia D. student och jobbar med att få betyg i Sv2 så att han tillsammans med sitt amerikansk Ma-betyg och Eng-betyg kan söka in på gymnasie hemma i Norrköping, eller annan svensk stad, efter 9an. Det är inte något vi bestämt men möjligheten finns om det är det han vill. Kanske det blir univesitetsstudier hemma, time will tell.......tills dess håller vi svenskan levande, som vi säger.

Så här såg första dagen ut.....
jobbar man hårt är det tur det finns en skön fåtölj att hänga i....medans man sms:ar och fikar

Nu ska jag sätta fart på min dag, hoppas eran blir/är bra.....kul att ni läser min blogg

Vilken otäck olycka...

En mycket olustig känsla är det när en så stor olycka händer här i USA, framförallt i ens närhet. Man kan också förstå hur stort det är när det hamnar på första sidan i de svenska nyheterna. Men det är förståligt nu när man förstått hur många svenskar vi är här i Florida. Fler än jag visste om så här dags för ett år sedan. Jag åkter I-4 ganska ofta men det är klart dom som åker den varje dag för sin överlevnad. Usch, en mycket ledsam och sorgsen dag och imorgon sägs det vara risk för samma plötslig dimma. Undrar hur många som kommer åka den vägen? Kan inte ens föreställa mig hur man kan vara beredd på att först åka i klar sikt och plötsligt, de som överlevt dagen oskadda säger plötsligt, hamna i dimma tjock som ett täcke.
Aftonbladet TBO

EFIT premiär

7.30 kaffe och SWEA

8.30 chattar med millan

9.30 början på morgonpromenaden

10.30 hem igen

11.30 Pointsettas flyttar ihop i en och samma kruka

12.30 Planterar om växterna

13.30 besöker en Swea

14.30 Bye, bye Beach Bum

15.30 Love, love, love

16.30 Snack

17.30 Jobbar med bilder

18.30 Dinner tajm

19.30 Napping

20.30 TV-reklam

21.30 Nattpromenad

22.34 God natt

Första EFIT för mig och fler blir det nog, det var ju kul. Men man var som värsta papparazzi här ute på vischan i Lutz, Florida.