Jag surfar runt ibland och läser lite av andra svenskamerikaner och svenskars bloggar mest varenda dag. En Swea-syster,
Victoria , i Ft.Lauderdale skrev om bloggarstress häromdagen. Ja det lider inte jag av då jag inte är någon gedigen bloggare heller. Men jag vet att det finns ett vagt intresse av mina små inlägg så jag håller det vid liv. Jag tror nog att när mitt liv så småningom tar fart i en ny skepnad så känner jag säkert för att dela med mig till vänner och bekanta, familj och andra om ALLT som händer i mitt liv:)


Sonen P kom tillbaka i torsdags och är nu redan hos kompisar och visar upp sina gitarrer han tog med sig från Sverige. Det är inte lätt att konkurrera med kompisarna i tonåren, men det vill jag inte heller. I alla fall, så sitter jag just nu i Wesley Chapel hos min generösa och gästvänliga vän H..en brud från Sura:)
p.s bilder av mig är tagna i dagarna...en sysselsättning i distress snarare än stress;)
1 kommentar:
Hm. Jag stirrar mig nästan blind på Tampa-kartan och drabbas av tillfällig längtan tillbaka. Tänk att där var jag för inte så länge sen. Alla minnen. Omgivningarna. Klimatet. Den bekvämare livsstilen. Möten med människor med allt vad det innebar. Damnit, helvete, fan också på ren svenska. Jävla K. Fan ta honom. De tunga tankarna visar sina fula nyllen ofta nuförtiden. Ja jag vet, jag har det bra, men ändå...
Ta hand om dig. Väntar som sagt med spänning på att höra din story. Jag följer din blogg troget.
/end of gnäll
Kram
Skicka en kommentar